/****** Font Awesome ******//****** Collapsing Nested Menu Items | Code by Elegant Themes ******/

När det gäller autonoma fordon brukar man tala om olika nivåer av automatik. I en självkörande bil av de yngre generationerna har bilföraren fortfarande har ett visst ansvar. Vad händer om föraren somnar?

Utvecklingen av självkörande fordon delas in i sex nivåer och forskarna tror att det en dag kommer att bli möjligt att nå den högsta nivån – ett helt självkörande fordon. Fram till dess kommer många fordon vara halvautomatiska eller ha assistans för vissa av bilens funktioner. Vilka övergångsproblem kan uppstå mellan de olika varianterna och hur ska man arbeta för att kringgå dessa?

De självkörande bilar som redan nu har automatiserad assistans inbyggd i sitt system kräver att man aktivt slår på och av funktionen. Förarens uppmärksamhet är alltså fortfarande viktig och ansvaret vilar i slutänden på föraren. I nästa utvecklingsnivå av självkörande bilar – nivå 3 – kommer det endast krävas att föraren deltar aktivt om bilen kräver det.

Olika självkörande nivåer

När man studerar olyckor med halv-automatiserade fordon ur andra generationen visar det sig ofta att bilen har gått på ”autopilot”. Det är missvisande att tro att ett sådant fordon är helt självkörande och att man bara kan släppa ansvaret och koppla av. Tvärt emot vad man kan tro bör man exempelvis inte somna under färd. Hur man ska hantera sådana frågeställningar diskuterades nyligen på ett möte för American Association for the Advancement of Science.

”Under nivå tre får du inte sova – du måste vara där och kunna göra saker. Men du behöver inte köra hela tiden. Du kan utföra kontorssysslor eller koppla av. Då berättar systemet, ”Okej, om 10 minuter måste du ta över”, beskriver Anna Anund från Svenska Väg- och transportforskningsinstitutet VTI – tillika nybliven docent i trafikmedicin.

Säkerhet i självkörande bilar

Genom att få en bred förståelse för mänskliga faktorer som stress, ångest, uppmärksamhet och sömn kan forskarna få kunskap om vilka utmaningar de nya systemen ställs inför. En faktor till som man kanske också bör väga in är tristess. Tristess kan nämligen göra oss mindre uppmärksamma. Många lastbilsförare som kör långa pass utan interaktion med andra eller annan stimulans, tenderar att bli uttråkade och avtrubbade. I motsats till MC-förare – som måste hålla konstant uppmärksamhet på vägen för att bedöma underlag och trafiksituation.

När ska då de olika autonomi-nivåerna gripa in – och hur ska övergångarna kommuniceras till föraren? Avancerade system för kommunikation är inte science fiction – utan snart verklighet. General Motors har redan meddelat att nya Cadillac Super Cruise kommer att vara utrustad med ögonspårningsteknik. Man kan också tänka sig sensorer i förarsätet. För motorcyklar kan sensorer komma att spela en ännu större roll då smarta skyddskläder med sensorer kan skicka information vidare till fordonet.

”Om sensorernas kontrollsystem upptäcker att en förare blir sömnig eller är full, kan systemet ingripa och uppmana bilen att ta över”, berättar Anund vidare. ”Detta är ett kritiskt tillstånd – för dig och för alla som möter och skickar dig”.

Komplex problembild

Målet är förstås helt automatiserade fordon, men ännu är vi inte där. Ian Reagan – på Insurance Institute for Highway Safety i USA – anser att det är oerhört viktigt att ta itu med problemen kring halvautonomiska bilar.

”Allt förutom helt automatiserad körning kommer att introducera nya utmaningar för de människor som åker med. Experimentella studier visar att förare kan misslyckas att märka när systemen når sina gränser och kan få problem med att återkalla kontrollen av fordonet, speciellt i nödsituationer. ”

På mötet diskuterades olika nivåer av självkörande bilar och han vill särskilt lyfta ett varningens finger för fordon i nivå tre. Dessa kommer att brottas med en inneboende svårighet:

”Förare får tillstånd att vända sig uppmärksamhet någon annanstans men måste vara redo att ta kontroll om ett ögonblick,” säger han. ”Automatiserade system måste programmeras för att söka ett säkert tillstånd på egen hand, till exempel att dra åt sidan av vägen och stoppa, utan att man är beroende av mänskliga förare att ta över.”

Att lösa övergångsproblemen

Att lösa dessa övergångsproblem kommer att ta tid. Det är också svårt att ta fram en gemensam universallösning, eftersom de olika generationerna fungerar olika. Låt oss bara hoppas att tillverkarna tar problematiken på allvar så att inte vanliga bilförare hamnar i kläm. Ett bra sätt att invänta mognad i systemen är förmodligen att avvakta med en förflyttning av juridiskt ansvar vid incidenter. Framför allt måste det kommuniceras var ansvaret ligger.