Trots att många är entusiastiska inför den nya teknikutvecklingen av självkörande bilar hörs även kritiska röster. Men när något verkligen har tagit fart kan det vara svårt att stoppa och frågan är om protesterna får effekt.

Den utopiska visionen om en värld där självkörande bilar är uppkopplade mot ett moln och trafikstockning, onödiga utsläpp och olyckor är ett minne blott är förförisk. Tanken är att det ska bli säkrare, enklare och bekvämare att resa eller pendla. Den mänskliga faktorn är en av de största olycksriskerna i trafiken och varje år dödas tusentals människor i onödan.

Bilproducenter och högteknologiska företag spenderar enorma summor på att ta fram autonoma bilar och lastbilar. Genom att de självkörande fordonen har ett avancerat sensorsystem och är uppkopplade till ett moln kan körningen planeras på ett mycket effektivt sätt. Blockerade eller olämpliga vägar kan undvikas och bilen känner förstås av hinder och faror som närmar sig.

”Det här är förmodligen den största förändringen inom bilindustrin sedan den första bilen kom från monteringslinjen”, berättade senator Gary Peters (D-MI) för en entusiastisk publik av forskare och chefer på en datorkonferens i Washington, DC. ”Det kommer inte bara att helt revolutionera hur vi färdas, utan [autonoma bilar] har också potential att spara hundratusentals liv varje år. ”

De som väntar otåligt på att självkörande bilar ska bli vardag skulle förmodligen säga att utvecklingen går för långsamt. Men kritiker hävdar att visionen är dåligt underbyggd och bygger på rena spekulationer. Beräkningar av sparade liv och minskad energiförbrukning är fiktiva siffror och beräkningar – eftersom systemet med självkörande bilar aldrig har provats i verkligheten.

Tidigare studier och forskningsresultat bygger alltså inte på riktiga erfarenheter. Men detta är förstås en paradox, eftersom nyheter är just nyheter. Det är med andra ord omöjligt att förutse hur det verkligen kommer att te sig. Lite som när man bygger ett hus – det gäller att försöka förutse svaga punkter och ändra ritningen detalj för detalj tills alla brister är undanröjda.

Trots detta finns det vissa poänger i kritiken. Det är dumt att skynda på för mycket och det finns en uppenbar risk att resultat manipuleras eller förskönas för att produkter ska komma ut på marknaden så fort som möjligt. Gång på gång återkallas exempelvis självkörande bilar på grund av oväntade programvaruflöden.

Dessa är dock att betrakta som barnsjukdomar och man kan vara ganska säker på de utreds och åtgärdas – på samma sätt som arkitekten orädd sätter sig vid ritbordet och åtgärdar felaktigheter som kan äventyra husets konstruktion.